Tag Archives: Boktips

Algblomning – Sten Rosendahl


cover_algblomning_front2_previewEtt framtida Stockholm. Staden har överlevt i ett omgivande kaos med stora algängar som breder ut sig över haven och öknar som täcker landet. Staden har byggt höga torn och djupa tunnlar för att överleva och rymma så många som möjligt. Stadens mål är tillsammans med ett fåtal kvarvarande storstäder att säkerställa mänsklighetens överlevnad. I staden finns May Born – överjordare och polis med högt uppsatta bekanta. Hon får tips om ett mord på ett Everviewhotell – ett hotell där scener från det förflutna upplevs av de boende – och drar med sig dammsugarförsäljaren Tom på jakten efter mördaren som tycks rymma mycket mer än det som visade sig från början.

Rosendahl frammanar en intressant framtidsdystopi som kanske är närmre vår verklighet än vad vi vill erkänna. Skriftspråket doftar både Asimov och Gluchovskij och miljöerna har spår från Stiftelsen och Metro 2033 i mina ögon. Det är spännande och intresseväckande  – särskilt den världsbilden som frammanas och jag älskar de små inslagen från tidningar, arbetsannonser och montertexter som inleder varje kapitel och ger en insikt i det framtida Stockholm. Däremot lämnas för många trådar olösta, vissa saker tas upp som aldrig avslutas. Familjeplaneringsreformen, vad innebar den? Hur kommer det sig att blixten skedde? Vad skedde då? Hur uppstod det framtida klassamhället och varför? Alger, hur mycket alger är det? Hur ser resten av omvärlden ut? Vad händer med dem utanför städerna? Vilka är terroristerna? Varför är stadskupp önskvärt?

Och varför händer det så många saker som inte får svar? I slutänden sitter jag här med en helt ny värld men allt för många frågor som inte besvaras innan boken avslutats. Däremot får jag en avslutande presentation av huvudkaraktärernas inre liv, vilket känns sådär. I siffror skulle jag ge boken en 7:a av 10 möjliga, med hänvisning till den gripande och intressanta miljön och världen som Rosendahl hittat på, och det häftiga i att läsa en sifidystopi i välbekant miljö.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Deckare, Dystopi, Fantasy, Författartips, Krim, Litteratur, Romaner, Si/Fi

Titta havet! och Titta skogen! av Åsa Mendel-Hartvig och Maija Hurme


titta_hav_3d”Lyssna vågen”, ”Lukta blomman”, ”krama pappa” – olika förlags böcker slutar aldrig att älskas. Böckerna Titta havet och Titta skogen är två böcker i enkel stil för små barn. På ena sidan en uppmaning, andra sidan en bild på en blomma, stövel eller lite tång. Helt plötsligt är något usch eller blä!

 

titta_skogen_ny_3d

Min sexmånaders tittar fascinerat på de färgglada bilderna och lyssnar på mina ord. Vi tar med oss böckerna ut i naturen och jämför tillsammans med treåringen. Det är böcker att inte bara läsa utan uppleva. De skapar både ord och känslor på en gång. Det är både göra och se. Det är perfekt för det lilla barnet och roligt för det stora barnet. Aktiverar alla sinnen.

Mysigt!

Lämna en kommentar

Filed under 0-2 år, 0-2 år, 3-6 år, Barnböcker, Böcker, För mindre människor, Författartips, Litteratur, Sagor

En kvinna i blått – Elly Griffiths


9789137148182_200_en-kvinna-i-blatt-en-ruth-galloway-deckareRuth Galloway är bokvärldens lite äldre, rundare och ensamstående variant av Bones. En arkeolog som specialiserar sig på ben. Äldre ben. Och rockar.

En kvinna i blått är sjunde boken om Ruth Galloway. En kvinna mördas och dumpas på en kyrkogård nära en überreligiös liten by och konstapel Harry Nelson sätts på fallet. Samtidigt kontaktar en gammal bekant till Ruth henne och vill ses för att prata om anonyma hotbrev som hon fått i egenskap av kvinnlig präst. Har detta något samband? Påsken närmar sig, mystiska sällskap samlas och tillber den heliga bröstmjölken. Vem är mördaren?

Galloway-böckerna är perfekt konsumtionslektyr att kötta igenom på Storytel. Som sagt påminner mig huvudpersonen och upplägget om serien Bones (älskar) och det gör det lättöverkomligt och trevligt att läsa. Läskighetsgraden är lagom och den mytologi och religion som spinns in i alla Griffiths böcker ökar mitt intresse av dem.  Det är enkla, behagliga böcker.

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt, Böcker, Krim, Litteratur, Romaner, Thriller

Lily och bläckfisken – Steven Ronley


lily-och-blackfiskenNär Lily och bläckfisken landade i min brevlåda någon gång under hösten var jag övertygad om att det var en ungdomsbok – både på grund av titeln och av färgsättningen – och jag placerade den helt enkelt i högen för böcker som ska läsas. Jag läste aldrig baksidestexten, och även när jag gjorde det hade jag nog inte förväntat mig den Murakami-doftande berättelse som spred sig över sidorna om en mans kärlek till sin hund och kampen mot det oundvikliga.

Lily är en tax. Teds tax. På torsdagar snackar dom om snygga killar. Han hämtade henne på en kennel och hon var minstingen i kullen och hennes mamma hette Wichi-poo och hennes pappa Ceasar. Ted är nu en deprimerad homosexuell man som försöker komma över sin senaste relation med hjälp av terapeuten Jenny som är ganska kass men åtminstone går på försäkringen. Sen en dag ser han den. DEN. Bläckfisken på Lilys huvud. Hur kunde han ha missat den?

Lily och bläckfisken är en gripande och helgalen historia om kärleken till en hund och att kämpa mot något med åtta armar. Den genomsyras av någon slags mörk glimt i ögat från ett djupt hål av förtvivlan och trots att jag inte riktigt förstår relationen mellan Lily och Ted pga ingen djurmänniska så är boken skriven på ett sätt som gör att jag inte kan sluta läsa den och trots allt sitter jag där och storbölar i soffan med alla känslor som svallar upp. Känslosamt helt enkelt. Däremot förstår jag inte riktigt varför jag behöver åka tillbaka med Ted 5 år i tiden och återuppleva hans relation, men trots allt över lag en läsvärd bok.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Humor, Litteratur, Romaner

Barnböcker från Olika förlag


Under december, januari och februari har jag fått tre riktigt trevliga böcker från Olika förlag (det barnboksförlag jag gillar allra bäst).

nej_3d_framsidaFörst kom ”NEJ!” av Ingrid Sandsborg. Boken är en enkel pekboksvariant där barnen säger NEJ! hela tiden. Perfekt för tidiga trotsåldern och för att få ut nejen ur kroppen. Det är en trevlig och snabbläst bok som min treåring är lite för stor för men som kommer bli perfekt för lillknodden här hemma om ett par månader. ❤ Samma sak är det med dagens brevlådefångst: Titta Skogen av Åsa Mendel-Hartwig och Maija Hurme. I boken visas bilder på allt möjligt i skogen och vad en kan göra med det. Bilderna är färgstarka och glädjefyllda med blommor, kottar och stövlar i skogen. Den får också med relationen mellan förälder och barn på ett rörande sätt och jag ser fram emot att läsa den för minstingen eftersom stora mest gillar långa texter och målande beskrivningar. Här är det bilderna som talar för sig själva till stor del i båda bilderna, och på ett bra sätt!

mix_jobbar_3dBok tre i det här inlägget är nya boken om Mix: Mix jobbar av Malin Lilja. Mix testar på alla möjliga jobb, gräver gropar och släcker bränder. Läkare, polis. Allt kan Mix göra och vara. Det är skönt att få en bok med bara kvinnligt kodade karaktärer som gör saker och språket är flödande och bekvämt att läsa sig igenom. Och sen bildspråket. Fenomenalt! ❤

Så behöver barnbokshyllan fyllas på nu innan bokrean, eller inför vabruaris långa dagar eller bara för att det är trevligt med nya böcker är dessa tre något att leta efter i butikerna.

Lämna en kommentar

Filed under 0-2 år, 0-2 år, 3-6 år, Barnböcker, För mindre människor, Litteratur, Tips

Miss Peregrins home for peculiar children – Ransom Riggs


missperegrinecoverEnda orsaken till att jag började läsa Miss Peregrins home for peculiar children var filmtrailern. Filmtrailern såg så himla bra ut. Så jag började läsa, och nu har jag tagit mig igenom alla tre böcker i trilogin. Missförstå mig rätt, jag har hållit i böckerna gång på gång genom tiden – men inte riktigt orkat…

I första boken möter vi unge Jake. Hans troligtvis galna farfar har precis gått bort i en hemsk olycka där Jake närvarade, och alla tror att han behöver extra stöd i form av kuratorer och psykologer. För att pigga upp honom åker han och hans far till den lilla brittiska ön där farfarn växte upp. Jake är nyfiken på att ta reda på mer om sin farfar, om alla de där bilderna på svävande barn och andra underligheter som han fått se hela sin barndom, se om någon lever kvar som kände honom. Istället hittar han huset. Barnhemmet. Det som sprängdes under andra världskriget. Och i det hittar han portalen…

I böckerna som följer målas en skrämmande och spännande värld upp framför oss. Det finns underliga (peculiars) och ”imbrins” som tar hand om dem, hemska vita som jagar och massor av tidsportaler till olika världar – tider – platser. Spännande, otäckt, mörkt och deppigt. Små barn som levt i hundratals år men stannat som 7-åringar. Det är kusligt, men också intresseväckande.. I början.

Lagom in i bok tre börjar jag faktiskt tröttna på allt drama, allt mörker och alla otäcksheter. Det som börjar mysigt och gulligt (som många fantasyböcker ofta gör) mynnar ut i något så mörkt och murrigt att jag nästan inte orkar ta mig vidare till slutet.  Det blir liksom för mycket av allt.

Sammanfattande tankar: jag är förtjust i trilogin, och glad att jag tog mig in i den efter alla dessa år, men det känns som att de kunde kapat av en bok – trilogigrejen i all sin ära, men det måste ju inte vara tre böcker bara för att.

Lämna en kommentar

Filed under Barnböcker, Fantasy, Romaner, Tonårsromaner

Preludium till Stiftelsen – Isaac Asimov


preludium_till_stiftelsenStiftelsen-trilogin skrevs ursprungligen på 50-talet av den fantastiske sci-fi-författaren Isaac Asimov. Preludium till stiftelsen skrivs senare, på 80-talet, som en förhistoria till den världsberömda bokserien. Det finns ett gäng till som utspelar sig i samma värld.

I den här boken möter vi Hari Seldon innan han uppfinner den fungerande psykohistorien – ett sätt att matematiskt räkna ut framtiden genom att se på historien. Efter sin presentation av teorin på huvudplaneten Trantor kommer kejsaren över vintergatsimperiet att börja sin jakt efter honom för teorins skull. Med hjälp av den suspekta journalisten jag glömt namnet på får Seldon se stora delar av denna futuristiska värld där samtid, framtid och dåtid på sätt och vis blandas i en salig röra och ryktet om den ursprungliga planeten, grundplaneten, jorden, aurora finns i alla hörn. Kanske är det lösningen på hur hans psykohistoria ska fungera?

Asimov räknas som en av sci-fi-genrens absolut största författare, och förståeligt. Boken är lättläst, gripande och flödande samtidigt som den presenterar en verklighet som trots att den skrevs ner för såpass länge sen och att tiden som beskrivs i den är så långt framåt så känner jag igen min samtid. Hintarna bak till I, Robot, en annan av Asimovs största succéer, gör att jag får lite gåshud.

 

LÄSTIPS! DO IT!

Lämna en kommentar

Filed under Bokcirkeln, Författartips, Historia, Litteratur, Si/Fi