Tag Archives: Bok om datanörd

Ready Player One – en bit på vägen


Jag har under senaste veckorna lyssnat en del på Ready Player One  av Ernest Cline på min nya favvoapp Storytel (fast, det är dags att säga farväl pga tomt i plusskan, men bästa appen ändå). Det tog över 3 timmar att ta sig igenom förklaringen av denna ytterst komplicerade värld, och jag ville ge upp tusen gånger innan jag fastnade. Varför ville jag då ens fortsätta? Jo:

Jag älskar Si/fi dystopier. ÄlskarReady Player One är en sån i lightvariant, i stil med typ Enders Spel, Maze Runner eller kanske den där filmen med Arnold Schwarzenegger som är i samma stil. Ungefär. Året är 2044 och världen är ett sånt där grådassigt klassklyftigt ställe där folk får samsas på liten plats med lite mat och lite resurser till de flesta. Alla lever också i OASIS, en slags spelvärld (tänk dig en blandning av WOW och Facebook, där folk jobbar, umgås och går i skolan – samt dödar goblins och skaffar XPs). Spelvärlden är skapat av en snubbe som nyss dött, och i och med hans död startade en skattjakt. Den som hittar ”påskägget” får ärva den stenrike Halliday, och hela OASIS. Vi har en ung kille i huvudrollen, Wade Watts, som bor i ett område med husvagnar som tycks vara staplade på hög för att rymma så många som möjligt. Han är föräldralös och bor hos sin snikna moster med en ständigt varierande ström av killar. Han är en ”gunter”, en av dem som letar frenetiskt efter påskägget. Bara ett problem, han har inga pengar, och kan därför inte röra sig runt i OASIS som alla andra.  Ett stort kapitalistiskt företag letar också efter påskägget, och tycks ta till alla knep i boken för att komma före Wade och hans kompisar till ägget.

Det tar, som sagt, författaren en herrans massa sidor (eller i mitt fall, timmar) att lyckas med att förklara den här världen – först den riktiga, sen the OASIS och sen hela jakten på påskägget. Det är tråkigt att ta sig igenom, fruktansvärt tråkigt, och känns mer som att lyssna på en historiebok än en roman. När det till och med börjar förklaras hur personen spelar ett spel i spelet ville min hjärna lägga ner och jag funderade på att kasta boken åt helvete. Men jag stod ut, och det är jag trots allt glad för. För nu, mot slutet (har drygt 2 timmar kvar) börjar det bli SPÄNNANDE på riktigt och jag vill inget annat än att lyssna klart. Kan hjälpa att jag känner till mycket av det som pratas om (äldre konsolspel, 80-tals kultur och sånt), men särskilt lite mer spelintresserade kids tror jag verkligen skulle kunna bli tilltalade av boken. Jag hoppas bara på att inte bli besviken.

Btw – ett litet plus är att boken är inläst av Will Wheaton, nördfaktorn är komplett

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Dystopi, Humor, Litteratur, Ljudbok, Romaner, Si/Fi, Tips, Tonårsromaner