Category Archives: Tonårsromaner

Let it snow – magisk julhelg i 3 delar av John Green, Maureen Johnson och Lauren Myrade


let-it-snow-magisk-julhelg-i-tre-delarJulläsningen fortsätter. I den här novellsamlingen skriver tre mysiga ungdomsförfattare en varsin berättelse om en julhelg som inte riktigt blir som huvudpersonerna tänkt. Varje berättelse är fristående, men sammankopplad.

Först möter vi Jubilee vars föräldrar hamnar i fängelse på självaste julafton – i slagsmål om en del till en julby. Hon sätts på ett tåg till mormor och morfar, men tåget fastnar i snön utanför en liten håla. För att slippa frysa på det stillastående tåget går hon iväg till ett Waffle House hon ser på avstånd.

I andra berättelsen möter vi Tobin och hans kompisar, som sitter i soffan och ser på James Bond på julaftons kväll. Tobins föräldrar har fastnat i Boston på grund av snöstormen och kan inte ta sig hem, och kompisgänget får ett samtal från Keun som jobbar på Waffle House. Ett gäng cheerleaders som varit ombord på ett tåg som fått stopp har invaderat restaurangen, och de måste komma dit direkt. Med ett Twisterspel.

Huvudperson nummer tre heter Addie. Hennes jul suger. Hon har precis gjort slut med sin kille Jeb och julen var liksom deras högtid. Det var då dom träffades. Kompisarna försöker muntra upp henne, men tröttnar allt mer på hennes själviska deppande men med en ökande självinsikt, en såld minigris, en änglapensionär och en satans massa jävlar anamma kanske det blir en bättre jul ändå.

Författarna har lyckats skapa en mysig och romantisk novellsamling som knyts ihop på ett oväntat och trevligt sätt. Stämningen är julig och varm, romantiken flödar och jag vill inte sluta läsa. Det är lätt och ledigt och bekvämt och det passar perfekt i decembermörkret.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Författartips, Litteratur, Ljudbok, Romaner, Tonårsromaner

Sköldpaddor hela vägen ner – John Green


skoldpaddor-hela-vagen-nerMin hatkärleksfulla romans med John Green fortsätter. Å ena sidan tycker jag att han är ganska tråkig och enformig, å andra sidan KAN JAG INTE SLUTA LÄSA ALLT HAN SKRIVER. Ja, det är precis så.

I Sköldpaddor hela vägen hoppar vi in i Aza Holmes liv. En ganska vanlig tonårstjej med ett egentligen ganska vanligt tonårsliv – förutom att hon lever med svåra tvångstankar. Hon och bästisen Daisy dras in i jakten på Russell Pickett – mångmiljonären som försvunnit och som sedan länge testamenterat alla sina pengar till en tuatara som bor tillsammans med hans två barn. Ödlan går före barnen. Daisy och Aza är ute efter belöningen på 100 000 dollar, men det slutar med att de bygger relationer med Picketts barn Davy och Noah istället.

Boken är som Greens böcker oftast är både medryckande och emotionella. Karaktären är ganska mycket som hans karaktärer brukar, en ungdom med någon problematik och en bästa kompis på ett äventyr. Det är romantik och tragik. I det här fallet har vi Aza som desperat försöker vara normal som omvärlden kräver samtidigt som hon snurrar djupare och djupare ner i OCD och ångest. Jag tror att många kan känna igen sig i det och känna en trygghet i att dela den upplevelsen. Inläsaren har också en fantastiskt mysig röst.

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Författartips, Litteratur, Ljudbok, Romaner, Tonårsromaner

Miss Peregrins home for peculiar children – Ransom Riggs


missperegrinecoverEnda orsaken till att jag började läsa Miss Peregrins home for peculiar children var filmtrailern. Filmtrailern såg så himla bra ut. Så jag började läsa, och nu har jag tagit mig igenom alla tre böcker i trilogin. Missförstå mig rätt, jag har hållit i böckerna gång på gång genom tiden – men inte riktigt orkat…

I första boken möter vi unge Jake. Hans troligtvis galna farfar har precis gått bort i en hemsk olycka där Jake närvarade, och alla tror att han behöver extra stöd i form av kuratorer och psykologer. För att pigga upp honom åker han och hans far till den lilla brittiska ön där farfarn växte upp. Jake är nyfiken på att ta reda på mer om sin farfar, om alla de där bilderna på svävande barn och andra underligheter som han fått se hela sin barndom, se om någon lever kvar som kände honom. Istället hittar han huset. Barnhemmet. Det som sprängdes under andra världskriget. Och i det hittar han portalen…

I böckerna som följer målas en skrämmande och spännande värld upp framför oss. Det finns underliga (peculiars) och ”imbrins” som tar hand om dem, hemska vita som jagar och massor av tidsportaler till olika världar – tider – platser. Spännande, otäckt, mörkt och deppigt. Små barn som levt i hundratals år men stannat som 7-åringar. Det är kusligt, men också intresseväckande.. I början.

Lagom in i bok tre börjar jag faktiskt tröttna på allt drama, allt mörker och alla otäcksheter. Det som börjar mysigt och gulligt (som många fantasyböcker ofta gör) mynnar ut i något så mörkt och murrigt att jag nästan inte orkar ta mig vidare till slutet.  Det blir liksom för mycket av allt.

Sammanfattande tankar: jag är förtjust i trilogin, och glad att jag tog mig in i den efter alla dessa år, men det känns som att de kunde kapat av en bok – trilogigrejen i all sin ära, men det måste ju inte vara tre böcker bara för att.

Lämna en kommentar

Filed under Barnböcker, Fantasy, Romaner, Tonårsromaner

Poppy Pym och Faraos förbannelse – Laura Wood


wood_poppy_pym_och_faraos_forbannelse_omslag_inbPoppy, Poppy, Poppy. Vilken stjärna. Poppy Pym hamnar på en cirkus som bäbis när cirkusens trollkarl drar upp henne ur en hatt, och där växer hon sen upp. Efter många år bland cirkusdjur och akrobater tycker hennes fostermor att det är dags för henne att börja skolan. En internatskola för fina barn vid namn Saint Smithen’s. Saint Smithen’s är så långt ifrån cirkusen en kan komma, en får inte hjula bland husen eller klättra i träden och vissa av lärarna är så himla elaka. Men det känns ändå lite som ett äventyr, särskilt när skolan ska ställa ut en massa egyptiska saker, varav en ädelsten som sägs vara förbannad…

Poppy Pym är en bok skriven för barn i (vad jag gissar) 10-12 års åldern, ungefär, men jag som vuxen har både apgarvat (skojar inte, Poppy Pym är så himla lustig att jag skrattade högt ofta och mycket) och ryst ihop med. Det är spännande och upplösningen otippad. Och alltså, dialogerna med cirkusen i telefon är så skrattretande att magmusklerna värkte lite ett tag. Det är alltså både läsvärt och underhållande. Mysteriet driver hela tiden läsdrivet framåt och Poppy och hennes vänner är både humoristiska och empatiska att följa.

Att boken DESSUTOM använder ordet ”hen” för första gången i läsminne är bara att extra plus i kanten. Att författaren dessutom restagramade min kommentar om det gav mig både goose bumps och starstruck-känslor. IMG_0416

Lämna en kommentar

Filed under 9-12 år, Barnböcker, Böcker, Deckare, För mindre människor, Litteratur, Tonårsromaner

Rosensällskapet – Marie Lu


lu_rosensallskapet_omslag_inbAdelina Amouteru – den vita vargen – är tillbaka. Och nu är hon ute efter hämnd mot alla de som svek henne. Tillsammans med sin lillasyster Violetta – en drabbad med möjligheten att ta ifrån andra deras blodpestvunna krafter – letar de efter nya allierade när alla de gamla vänt henne ryggen och försöker stoppa henne.

Rosensällskapet är en mörk berättelse om hämnd och mörker, med få ljusa inslag av kärlek och vänskap. Istället följer vi huvudpersonens kamp för hämnd, inkvisationens ledare (de som försöker utrota alla drabbade) i sin rädsla för både de andra med samma skada som han själv, men också rädslan för att förlora sin drottnings gunst, och den nya Eliten-ledarens försök att nästla sig in i rikets planer och försöka vinna makt åt Den unga eliten efter Enzos försvinnande.

Det är en spännande intrig som uppmålas åt oss, boken är både gripande och spännande med många dramatiska händelser och målande beskrivningar. Nackdelen – Lu väver in lite för många blodiga slag och mörka tankar, illusioner och galenskap. Det spårar ur. Efter att ha läst klart sista sidan satt jag bara i säkert 10 minuter och försökte samla tankarna om det jag precis genomgått och slutsatsen är att jag har svårt att få ihop det. Det blev för mycket. Ändå är jag mycket nöjd med läsupplevelsen, Lu är fortfarande oerhört duktig på att skapa en värld som drar in läsaren och att skapa en miljö utan dess like.

 

Men hur ska en människa kunna vara god, när hela hennes existens är så beroende av mörka krafter?”

 

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Fantasy, Litteratur, Si/Fi, Tonårsromaner

Utpost – Ann Aguirre


aguirre_utpost_omslag_inb_0På grund av uppföljare kan nedanstående innehålla SPOILERS. Be aware!

Spadertvå och hennes vänner har tagit sig ut ur underjorden, förbi den gänginfesterade staden och nu ”räddats” till den lilla kolonin Räddning där tiden tycks ha stannat i ett könsstereotypt 1847. Spadertvå som är van att vara en jägarinna, med hög status, frihet att agera på eget bevåg och dessutom ser sig själv som vuxen (!!) trivs inte alls särskilt väl i den nya fristaden. Där ska flickor bära klänning och foga sig, laga mat, sy och avla fram fler människor. Hon vill bara slåss, försvara byn och sina vänner samt bevaka de monstruösa zombieliknande varelserna som finns överallt – och som tycks bli smartare…

Utpost är fortsättningen på Enklav och del två i serien Razorland. Miljön är dystopisk och lite smått si-fi’ig. Första boken påminde mig mycket om Metro 2033 men det kommer en ifrån här och istället känns inspiration från typ Divergent-serien mer närvarande än tidigare. Även här återfinns en ganska trevlig läsupplevelse (om än lite ryckig ibland, från promenader till zombieslakt på 2 sekunder) som är medryckande och intressant, men inte mycket mer än så. Och jag är ÅTER IGEN så trött på alla dessa romanser som måste tryckas in i alla böcker som vänder sig till den tonåriga läsaren. Seriöst Twilight, vad har ni gjort med fantasy/si-fi-litteraturen? Och snälla författare, kan ni SLUTA med dessa 2 killar på en tjej-romanser. Alltså, det är tråkigt. Jättetråkigt. Ointressant. Irrelevant. Lägg av. Helt enkelt.

För att sammanfatta: lästrevlig uppföljare på en helt okej bok där jag åter igen är sugen på att ta reda på hur det slutar för att jag blir medryckt och gripen av historien som är rätt välskriven och medryckande – som tonårslitteratur ofta är. Det fladdrar lite i magen av nån gammal dammig tonårsfjäril MEN jag skulle gärna slippa dessa hjärtesörjande och irrellevanta trekantsdramer. Tack för mig.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Dystopi, Fantasy, Litteratur, Si/Fi, Skräck, Tonårsromaner

Will Greyson, Will Greyson – David Levithan och John Green


Jag sa väl att jag lyssnade igenom typ alla John Greens böcker i somras? Så även boken han skrev tillsammans med David Levithan.

Boken är skriven utifrån två tonårskillars perspektiv, två killar med samma namn. Will Greyson. Den ena Will Greyson är en rätt vanlig hetrokille i High School – bästa kompisen heter Tiny Cooper och Will är rätt kär i en tjej som heter Jane. Den karaktären är, tro det eller ej, skriven av John Green och ur hans ögon får vi se världen i alla udda kapitel.

De jämna kapitlen skrivs ur Will Greyson den andres ögon. Will no. 2 är en rätt ensam kille som under mycket lång tid chattat med Isak, Isak som får hans hjärta att bulta lite extra. Den där kvällen när han träffar Will Greyson den första ska han egentligen träffa Isak. Mötesplatsen är väldigt underlig. En porraffär mitt i Chicago.

Vad som händer sen? Ja, läs och se. Det är en mysig och varm bok med två ganska olika karaktärer som ska samsas mellan sidorna. På något sätt, trots de ganska markanta olikheterna, uppstår en slags harmoni mellan de båda författarnas skrivsätt och trots att det kanske inte är en läsupplevelse jag vill göra om så hade jag ändå en ganska trevlig resa med Will Greysonarna.

Lämna en kommentar

Filed under Romaner, Tonårsromaner