Category Archives: Romaner

En kvinna i blått – Elly Griffiths


9789137148182_200_en-kvinna-i-blatt-en-ruth-galloway-deckareRuth Galloway är bokvärldens lite äldre, rundare och ensamstående variant av Bones. En arkeolog som specialiserar sig på ben. Äldre ben. Och rockar.

En kvinna i blått är sjunde boken om Ruth Galloway. En kvinna mördas och dumpas på en kyrkogård nära en überreligiös liten by och konstapel Harry Nelson sätts på fallet. Samtidigt kontaktar en gammal bekant till Ruth henne och vill ses för att prata om anonyma hotbrev som hon fått i egenskap av kvinnlig präst. Har detta något samband? Påsken närmar sig, mystiska sällskap samlas och tillber den heliga bröstmjölken. Vem är mördaren?

Galloway-böckerna är perfekt konsumtionslektyr att kötta igenom på Storytel. Som sagt påminner mig huvudpersonen och upplägget om serien Bones (älskar) och det gör det lättöverkomligt och trevligt att läsa. Läskighetsgraden är lagom och den mytologi och religion som spinns in i alla Griffiths böcker ökar mitt intresse av dem.  Det är enkla, behagliga böcker.

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt, Böcker, Krim, Litteratur, Romaner, Thriller

Lily och bläckfisken – Steven Ronley


lily-och-blackfiskenNär Lily och bläckfisken landade i min brevlåda någon gång under hösten var jag övertygad om att det var en ungdomsbok – både på grund av titeln och av färgsättningen – och jag placerade den helt enkelt i högen för böcker som ska läsas. Jag läste aldrig baksidestexten, och även när jag gjorde det hade jag nog inte förväntat mig den Murakami-doftande berättelse som spred sig över sidorna om en mans kärlek till sin hund och kampen mot det oundvikliga.

Lily är en tax. Teds tax. På torsdagar snackar dom om snygga killar. Han hämtade henne på en kennel och hon var minstingen i kullen och hennes mamma hette Wichi-poo och hennes pappa Ceasar. Ted är nu en deprimerad homosexuell man som försöker komma över sin senaste relation med hjälp av terapeuten Jenny som är ganska kass men åtminstone går på försäkringen. Sen en dag ser han den. DEN. Bläckfisken på Lilys huvud. Hur kunde han ha missat den?

Lily och bläckfisken är en gripande och helgalen historia om kärleken till en hund och att kämpa mot något med åtta armar. Den genomsyras av någon slags mörk glimt i ögat från ett djupt hål av förtvivlan och trots att jag inte riktigt förstår relationen mellan Lily och Ted pga ingen djurmänniska så är boken skriven på ett sätt som gör att jag inte kan sluta läsa den och trots allt sitter jag där och storbölar i soffan med alla känslor som svallar upp. Känslosamt helt enkelt. Däremot förstår jag inte riktigt varför jag behöver åka tillbaka med Ted 5 år i tiden och återuppleva hans relation, men trots allt över lag en läsvärd bok.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Humor, Litteratur, Romaner

Miss Peregrins home for peculiar children – Ransom Riggs


missperegrinecoverEnda orsaken till att jag började läsa Miss Peregrins home for peculiar children var filmtrailern. Filmtrailern såg så himla bra ut. Så jag började läsa, och nu har jag tagit mig igenom alla tre böcker i trilogin. Missförstå mig rätt, jag har hållit i böckerna gång på gång genom tiden – men inte riktigt orkat…

I första boken möter vi unge Jake. Hans troligtvis galna farfar har precis gått bort i en hemsk olycka där Jake närvarade, och alla tror att han behöver extra stöd i form av kuratorer och psykologer. För att pigga upp honom åker han och hans far till den lilla brittiska ön där farfarn växte upp. Jake är nyfiken på att ta reda på mer om sin farfar, om alla de där bilderna på svävande barn och andra underligheter som han fått se hela sin barndom, se om någon lever kvar som kände honom. Istället hittar han huset. Barnhemmet. Det som sprängdes under andra världskriget. Och i det hittar han portalen…

I böckerna som följer målas en skrämmande och spännande värld upp framför oss. Det finns underliga (peculiars) och ”imbrins” som tar hand om dem, hemska vita som jagar och massor av tidsportaler till olika världar – tider – platser. Spännande, otäckt, mörkt och deppigt. Små barn som levt i hundratals år men stannat som 7-åringar. Det är kusligt, men också intresseväckande.. I början.

Lagom in i bok tre börjar jag faktiskt tröttna på allt drama, allt mörker och alla otäcksheter. Det som börjar mysigt och gulligt (som många fantasyböcker ofta gör) mynnar ut i något så mörkt och murrigt att jag nästan inte orkar ta mig vidare till slutet.  Det blir liksom för mycket av allt.

Sammanfattande tankar: jag är förtjust i trilogin, och glad att jag tog mig in i den efter alla dessa år, men det känns som att de kunde kapat av en bok – trilogigrejen i all sin ära, men det måste ju inte vara tre böcker bara för att.

Lämna en kommentar

Filed under Barnböcker, Fantasy, Romaner, Tonårsromaner

Sagolunden – Sofia Bergting


m59yxt7fryzj0mpg165mInez sommar börjar rätt kasst. Från ingenstans ska familjen bo i ett torp i den dalsländska skogen hela sommaren, när hon bara vill följa med sin bästis Miriam på semester utomlands. Ett torp i skogen. Första dagen lyckas hon dessutom ramla ner i ett kärr redan första dagen, och det händer massa helskumma grejer. Han den där gamle gubben Albert som bor i huset i närheten verkar snäll, men  vad är det han döljer? Och vad är det mamma och pappa mumlar och gråter så om?

I närheten finns också det gamla barnhemmet Sagolunden, där det sägs att föreståndarinnan dödade alla barnen och sen kastade sig i det där kärret…

Sagolunden är en kuslig bok för småfolk i mellan – och högstadieåldern. Det är välskrivet och kusligt utan att bli sådär gastkramande läskigt som en del skräckböcker kan bli (förutom sista kapitlet – jag har fortfarande rysningar i nacken). Inez som karaktär är trovärdig och mysig att följa, hon känns som en riktig tweenie som nog många kan känna igen sig i. Peter Bergtings illustrationer till hustruns bok passar perfekt och ger ett bra djup till texten, kompletterar perfekt. Att den dessutom utspelar sig i den mörka dalsländska skogen (för er som inte varit där, tänk Ronja Rövardotter) ger mig en längtan tillbaka till min släkts rötter.

 

En trevlig läsning i höstrusket för 8-15 åringen (och den vuxne som vågar) 🙂

1 kommentar

Filed under 9-12 år, Barnböcker, Böcker, För mindre människor, Litteratur, Romaner, Skräck, Tips

Harry Potter and the Cursed Child -Jack Thorne (J.K. Rowling och John Tiffany)


Den hyllade Harry Potter-serien fick en uppföljare i och med en pjäs som just nu går i London. Pjäsen (och manuskriptet som släpptes i somras) handlar om Harry Potters son Albus och hans tid på Hogwarts. Ungefär. Den bryter upp Deathly Hallows avslutande mening ”All was well” och drar igång ett hissnande äventyr som en liksom inte förväntat sig alls. Men eftersom det är Harry Potter kan jag inte låta bli att älska det.

Jag tänker inte spoila något – utan bara berätta att det är en annorlunda upplevelse att läsa Cursed Child, samtidigt kan en inte förvänta sig något annat. J.K. har skrivit plotten, men själva manuset är skrivet av Jack Thorne vilket märks av. En del trådar känns… svåra att greppa. Och sen är det ju ett manus, och manus bör ju ses uppspelade och inte läsas egentligen. MEN jag älskar den såklart ändå. Inte gillar, älskar. ÄLSKAR! 🙂

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Fantasy, Litteratur, Romaner, Teater

Poppy Pym och Faraos förbannelse – Laura Wood


wood_poppy_pym_och_faraos_forbannelse_omslag_inbPoppy, Poppy, Poppy. Vilken stjärna. Poppy Pym hamnar på en cirkus som bäbis när cirkusens trollkarl drar upp henne ur en hatt, och där växer hon sen upp. Efter många år bland cirkusdjur och akrobater tycker hennes fostermor att det är dags för henne att börja skolan. En internatskola för fina barn vid namn Saint Smithen’s. Saint Smithen’s är så långt ifrån cirkusen en kan komma, en får inte hjula bland husen eller klättra i träden och vissa av lärarna är så himla elaka. Men det känns ändå lite som ett äventyr, särskilt när skolan ska ställa ut en massa egyptiska saker, varav en ädelsten som sägs vara förbannad…

Poppy Pym är en bok skriven för barn i (vad jag gissar) 10-12 års åldern, ungefär, men jag som vuxen har både apgarvat (skojar inte, Poppy Pym är så himla lustig att jag skrattade högt ofta och mycket) och ryst ihop med. Det är spännande och upplösningen otippad. Och alltså, dialogerna med cirkusen i telefon är så skrattretande att magmusklerna värkte lite ett tag. Det är alltså både läsvärt och underhållande. Mysteriet driver hela tiden läsdrivet framåt och Poppy och hennes vänner är både humoristiska och empatiska att följa.

Att boken DESSUTOM använder ordet ”hen” för första gången i läsminne är bara att extra plus i kanten. Att författaren dessutom restagramade min kommentar om det gav mig både goose bumps och starstruck-känslor. IMG_0416

Lämna en kommentar

Filed under 9-12 år, Barnböcker, Böcker, Deckare, För mindre människor, Litteratur, Tonårsromaner

Rosensällskapet – Marie Lu


lu_rosensallskapet_omslag_inbAdelina Amouteru – den vita vargen – är tillbaka. Och nu är hon ute efter hämnd mot alla de som svek henne. Tillsammans med sin lillasyster Violetta – en drabbad med möjligheten att ta ifrån andra deras blodpestvunna krafter – letar de efter nya allierade när alla de gamla vänt henne ryggen och försöker stoppa henne.

Rosensällskapet är en mörk berättelse om hämnd och mörker, med få ljusa inslag av kärlek och vänskap. Istället följer vi huvudpersonens kamp för hämnd, inkvisationens ledare (de som försöker utrota alla drabbade) i sin rädsla för både de andra med samma skada som han själv, men också rädslan för att förlora sin drottnings gunst, och den nya Eliten-ledarens försök att nästla sig in i rikets planer och försöka vinna makt åt Den unga eliten efter Enzos försvinnande.

Det är en spännande intrig som uppmålas åt oss, boken är både gripande och spännande med många dramatiska händelser och målande beskrivningar. Nackdelen – Lu väver in lite för många blodiga slag och mörka tankar, illusioner och galenskap. Det spårar ur. Efter att ha läst klart sista sidan satt jag bara i säkert 10 minuter och försökte samla tankarna om det jag precis genomgått och slutsatsen är att jag har svårt att få ihop det. Det blev för mycket. Ändå är jag mycket nöjd med läsupplevelsen, Lu är fortfarande oerhört duktig på att skapa en värld som drar in läsaren och att skapa en miljö utan dess like.

 

Men hur ska en människa kunna vara god, när hela hennes existens är så beroende av mörka krafter?”

 

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Fantasy, Litteratur, Si/Fi, Tonårsromaner