Category Archives: Romaner

Algblomning – Sten Rosendahl


cover_algblomning_front2_previewEtt framtida Stockholm. Staden har överlevt i ett omgivande kaos med stora algängar som breder ut sig över haven och öknar som täcker landet. Staden har byggt höga torn och djupa tunnlar för att överleva och rymma så många som möjligt. Stadens mål är tillsammans med ett fåtal kvarvarande storstäder att säkerställa mänsklighetens överlevnad. I staden finns May Born – överjordare och polis med högt uppsatta bekanta. Hon får tips om ett mord på ett Everviewhotell – ett hotell där scener från det förflutna upplevs av de boende – och drar med sig dammsugarförsäljaren Tom på jakten efter mördaren som tycks rymma mycket mer än det som visade sig från början.

Rosendahl frammanar en intressant framtidsdystopi som kanske är närmre vår verklighet än vad vi vill erkänna. Skriftspråket doftar både Asimov och Gluchovskij och miljöerna har spår från Stiftelsen och Metro 2033 i mina ögon. Det är spännande och intresseväckande  – särskilt den världsbilden som frammanas och jag älskar de små inslagen från tidningar, arbetsannonser och montertexter som inleder varje kapitel och ger en insikt i det framtida Stockholm. Däremot lämnas för många trådar olösta, vissa saker tas upp som aldrig avslutas. Familjeplaneringsreformen, vad innebar den? Hur kommer det sig att blixten skedde? Vad skedde då? Hur uppstod det framtida klassamhället och varför? Alger, hur mycket alger är det? Hur ser resten av omvärlden ut? Vad händer med dem utanför städerna? Vilka är terroristerna? Varför är stadskupp önskvärt?

Och varför händer det så många saker som inte får svar? I slutänden sitter jag här med en helt ny värld men allt för många frågor som inte besvaras innan boken avslutats. Däremot får jag en avslutande presentation av huvudkaraktärernas inre liv, vilket känns sådär. I siffror skulle jag ge boken en 7:a av 10 möjliga, med hänvisning till den gripande och intressanta miljön och världen som Rosendahl hittat på, och det häftiga i att läsa en sifidystopi i välbekant miljö.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Deckare, Dystopi, Fantasy, Författartips, Krim, Litteratur, Romaner, Si/Fi

Vi två – Andy Jones


vi-tvaVi två har jag läst på ett bra tag nu och varje gång jag tar upp den blir jag lika fängslad. Det börjar med Fisher. Och Ivy. De har bara varit ett par i lite drygt 2 veckor, men det känns speciellt. Väldigt speciellt. Så speciellt att de är på väg för att träffa hans familj.

Och det är speciellt. Det visar sig att de har en herrans resa framför sig, som ingen av dem räknat med.

Som det står på framsidan, ”att bli förälskad är lätt. Det som verkligen betyder något är vad som händer sen…”. Boken är en svindlande kärleksfull historia skriven med värme och realism. Det är inte rosaskimrande. Det är inte himlastormande. Inte hela tiden åtminstone. Det är en väg kantad av problem och krångel som ingen kunnat förvänta sig. Det är verkligheten med att leva tätt inpå varandra och hatälska varandras speciella egenskaper. Bröder på soffor. Spyor och tristess. Och sen sorgen. Det hjärtgripande, oväntade, fruktansvärt tunga sorgen. Till sommaren ska jag nog läsa den igen.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Litteratur, Romaner

En kvinna i blått – Elly Griffiths


9789137148182_200_en-kvinna-i-blatt-en-ruth-galloway-deckareRuth Galloway är bokvärldens lite äldre, rundare och ensamstående variant av Bones. En arkeolog som specialiserar sig på ben. Äldre ben. Och rockar.

En kvinna i blått är sjunde boken om Ruth Galloway. En kvinna mördas och dumpas på en kyrkogård nära en überreligiös liten by och konstapel Harry Nelson sätts på fallet. Samtidigt kontaktar en gammal bekant till Ruth henne och vill ses för att prata om anonyma hotbrev som hon fått i egenskap av kvinnlig präst. Har detta något samband? Påsken närmar sig, mystiska sällskap samlas och tillber den heliga bröstmjölken. Vem är mördaren?

Galloway-böckerna är perfekt konsumtionslektyr att kötta igenom på Storytel. Som sagt påminner mig huvudpersonen och upplägget om serien Bones (älskar) och det gör det lättöverkomligt och trevligt att läsa. Läskighetsgraden är lagom och den mytologi och religion som spinns in i alla Griffiths böcker ökar mitt intresse av dem.  Det är enkla, behagliga böcker.

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt, Böcker, Krim, Litteratur, Romaner, Thriller

Lily och bläckfisken – Steven Ronley


lily-och-blackfiskenNär Lily och bläckfisken landade i min brevlåda någon gång under hösten var jag övertygad om att det var en ungdomsbok – både på grund av titeln och av färgsättningen – och jag placerade den helt enkelt i högen för böcker som ska läsas. Jag läste aldrig baksidestexten, och även när jag gjorde det hade jag nog inte förväntat mig den Murakami-doftande berättelse som spred sig över sidorna om en mans kärlek till sin hund och kampen mot det oundvikliga.

Lily är en tax. Teds tax. På torsdagar snackar dom om snygga killar. Han hämtade henne på en kennel och hon var minstingen i kullen och hennes mamma hette Wichi-poo och hennes pappa Ceasar. Ted är nu en deprimerad homosexuell man som försöker komma över sin senaste relation med hjälp av terapeuten Jenny som är ganska kass men åtminstone går på försäkringen. Sen en dag ser han den. DEN. Bläckfisken på Lilys huvud. Hur kunde han ha missat den?

Lily och bläckfisken är en gripande och helgalen historia om kärleken till en hund och att kämpa mot något med åtta armar. Den genomsyras av någon slags mörk glimt i ögat från ett djupt hål av förtvivlan och trots att jag inte riktigt förstår relationen mellan Lily och Ted pga ingen djurmänniska så är boken skriven på ett sätt som gör att jag inte kan sluta läsa den och trots allt sitter jag där och storbölar i soffan med alla känslor som svallar upp. Känslosamt helt enkelt. Däremot förstår jag inte riktigt varför jag behöver åka tillbaka med Ted 5 år i tiden och återuppleva hans relation, men trots allt över lag en läsvärd bok.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Humor, Litteratur, Romaner

Miss Peregrins home for peculiar children – Ransom Riggs


missperegrinecoverEnda orsaken till att jag började läsa Miss Peregrins home for peculiar children var filmtrailern. Filmtrailern såg så himla bra ut. Så jag började läsa, och nu har jag tagit mig igenom alla tre böcker i trilogin. Missförstå mig rätt, jag har hållit i böckerna gång på gång genom tiden – men inte riktigt orkat…

I första boken möter vi unge Jake. Hans troligtvis galna farfar har precis gått bort i en hemsk olycka där Jake närvarade, och alla tror att han behöver extra stöd i form av kuratorer och psykologer. För att pigga upp honom åker han och hans far till den lilla brittiska ön där farfarn växte upp. Jake är nyfiken på att ta reda på mer om sin farfar, om alla de där bilderna på svävande barn och andra underligheter som han fått se hela sin barndom, se om någon lever kvar som kände honom. Istället hittar han huset. Barnhemmet. Det som sprängdes under andra världskriget. Och i det hittar han portalen…

I böckerna som följer målas en skrämmande och spännande värld upp framför oss. Det finns underliga (peculiars) och ”imbrins” som tar hand om dem, hemska vita som jagar och massor av tidsportaler till olika världar – tider – platser. Spännande, otäckt, mörkt och deppigt. Små barn som levt i hundratals år men stannat som 7-åringar. Det är kusligt, men också intresseväckande.. I början.

Lagom in i bok tre börjar jag faktiskt tröttna på allt drama, allt mörker och alla otäcksheter. Det som börjar mysigt och gulligt (som många fantasyböcker ofta gör) mynnar ut i något så mörkt och murrigt att jag nästan inte orkar ta mig vidare till slutet.  Det blir liksom för mycket av allt.

Sammanfattande tankar: jag är förtjust i trilogin, och glad att jag tog mig in i den efter alla dessa år, men det känns som att de kunde kapat av en bok – trilogigrejen i all sin ära, men det måste ju inte vara tre böcker bara för att.

Lämna en kommentar

Filed under Barnböcker, Fantasy, Romaner, Tonårsromaner

Sagolunden – Sofia Bergting


m59yxt7fryzj0mpg165mInez sommar börjar rätt kasst. Från ingenstans ska familjen bo i ett torp i den dalsländska skogen hela sommaren, när hon bara vill följa med sin bästis Miriam på semester utomlands. Ett torp i skogen. Första dagen lyckas hon dessutom ramla ner i ett kärr redan första dagen, och det händer massa helskumma grejer. Han den där gamle gubben Albert som bor i huset i närheten verkar snäll, men  vad är det han döljer? Och vad är det mamma och pappa mumlar och gråter så om?

I närheten finns också det gamla barnhemmet Sagolunden, där det sägs att föreståndarinnan dödade alla barnen och sen kastade sig i det där kärret…

Sagolunden är en kuslig bok för småfolk i mellan – och högstadieåldern. Det är välskrivet och kusligt utan att bli sådär gastkramande läskigt som en del skräckböcker kan bli (förutom sista kapitlet – jag har fortfarande rysningar i nacken). Inez som karaktär är trovärdig och mysig att följa, hon känns som en riktig tweenie som nog många kan känna igen sig i. Peter Bergtings illustrationer till hustruns bok passar perfekt och ger ett bra djup till texten, kompletterar perfekt. Att den dessutom utspelar sig i den mörka dalsländska skogen (för er som inte varit där, tänk Ronja Rövardotter) ger mig en längtan tillbaka till min släkts rötter.

 

En trevlig läsning i höstrusket för 8-15 åringen (och den vuxne som vågar) 🙂

1 kommentar

Filed under 9-12 år, Barnböcker, Böcker, För mindre människor, Litteratur, Romaner, Skräck, Tips

Harry Potter and the Cursed Child -Jack Thorne (J.K. Rowling och John Tiffany)


Den hyllade Harry Potter-serien fick en uppföljare i och med en pjäs som just nu går i London. Pjäsen (och manuskriptet som släpptes i somras) handlar om Harry Potters son Albus och hans tid på Hogwarts. Ungefär. Den bryter upp Deathly Hallows avslutande mening ”All was well” och drar igång ett hissnande äventyr som en liksom inte förväntat sig alls. Men eftersom det är Harry Potter kan jag inte låta bli att älska det.

Jag tänker inte spoila något – utan bara berätta att det är en annorlunda upplevelse att läsa Cursed Child, samtidigt kan en inte förvänta sig något annat. J.K. har skrivit plotten, men själva manuset är skrivet av Jack Thorne vilket märks av. En del trådar känns… svåra att greppa. Och sen är det ju ett manus, och manus bör ju ses uppspelade och inte läsas egentligen. MEN jag älskar den såklart ändå. Inte gillar, älskar. ÄLSKAR! 🙂

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Fantasy, Litteratur, Romaner, Teater