Category Archives: Krim

Algblomning – Sten Rosendahl


cover_algblomning_front2_previewEtt framtida Stockholm. Staden har överlevt i ett omgivande kaos med stora algängar som breder ut sig över haven och öknar som täcker landet. Staden har byggt höga torn och djupa tunnlar för att överleva och rymma så många som möjligt. Stadens mål är tillsammans med ett fåtal kvarvarande storstäder att säkerställa mänsklighetens överlevnad. I staden finns May Born – överjordare och polis med högt uppsatta bekanta. Hon får tips om ett mord på ett Everviewhotell – ett hotell där scener från det förflutna upplevs av de boende – och drar med sig dammsugarförsäljaren Tom på jakten efter mördaren som tycks rymma mycket mer än det som visade sig från början.

Rosendahl frammanar en intressant framtidsdystopi som kanske är närmre vår verklighet än vad vi vill erkänna. Skriftspråket doftar både Asimov och Gluchovskij och miljöerna har spår från Stiftelsen och Metro 2033 i mina ögon. Det är spännande och intresseväckande  – särskilt den världsbilden som frammanas och jag älskar de små inslagen från tidningar, arbetsannonser och montertexter som inleder varje kapitel och ger en insikt i det framtida Stockholm. Däremot lämnas för många trådar olösta, vissa saker tas upp som aldrig avslutas. Familjeplaneringsreformen, vad innebar den? Hur kommer det sig att blixten skedde? Vad skedde då? Hur uppstod det framtida klassamhället och varför? Alger, hur mycket alger är det? Hur ser resten av omvärlden ut? Vad händer med dem utanför städerna? Vilka är terroristerna? Varför är stadskupp önskvärt?

Och varför händer det så många saker som inte får svar? I slutänden sitter jag här med en helt ny värld men allt för många frågor som inte besvaras innan boken avslutats. Däremot får jag en avslutande presentation av huvudkaraktärernas inre liv, vilket känns sådär. I siffror skulle jag ge boken en 7:a av 10 möjliga, med hänvisning till den gripande och intressanta miljön och världen som Rosendahl hittat på, och det häftiga i att läsa en sifidystopi i välbekant miljö.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Deckare, Dystopi, Fantasy, Författartips, Krim, Litteratur, Romaner, Si/Fi

En kvinna i blått – Elly Griffiths


9789137148182_200_en-kvinna-i-blatt-en-ruth-galloway-deckareRuth Galloway är bokvärldens lite äldre, rundare och ensamstående variant av Bones. En arkeolog som specialiserar sig på ben. Äldre ben. Och rockar.

En kvinna i blått är sjunde boken om Ruth Galloway. En kvinna mördas och dumpas på en kyrkogård nära en überreligiös liten by och konstapel Harry Nelson sätts på fallet. Samtidigt kontaktar en gammal bekant till Ruth henne och vill ses för att prata om anonyma hotbrev som hon fått i egenskap av kvinnlig präst. Har detta något samband? Påsken närmar sig, mystiska sällskap samlas och tillber den heliga bröstmjölken. Vem är mördaren?

Galloway-böckerna är perfekt konsumtionslektyr att kötta igenom på Storytel. Som sagt påminner mig huvudpersonen och upplägget om serien Bones (älskar) och det gör det lättöverkomligt och trevligt att läsa. Läskighetsgraden är lagom och den mytologi och religion som spinns in i alla Griffiths böcker ökar mitt intresse av dem.  Det är enkla, behagliga böcker.

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt, Böcker, Krim, Litteratur, Romaner, Thriller

Där satt den – Jennifer Wegerup & Bettina Johansson


dar_satt_den_3d-360x360Jag har fått hem två böcker om fotboll – inspirerade av fotbollsspelarna Charlotte Rohlin och Kosovare Asllani’s ungdom. Idag ska jag skriva om den första.

Där satt den träffar vi på Charlotte som precis fått världens chans. Hon har blivit uttagen till länets bästa fotbollslag, när något som inte får hända händer och riskerar alla chanser.

Där satt den är en super-fotbollig bok med stilistiska beskrivningar av hur matcherna utspelas, vem som passar vem osv – såpass att det känns som att jag sitter mitt i matchen och lyssnar på kommentatorerna skrika och ropa. För en fotbollsintresserad typ 7-12-åring borde det vara perfekt, för tvååringen som vill leta efter bollar på sidorna är det också perfekt, för mig som tycker att fotboll är ungefär lika intressant som VM i tåluddsletning är det kanske inte perfekt. Däremot tycker jag ändå att boken är välskriven och skojig, minus fotbollsinslagen (men enbart pga eget ointresse, inte pga dåligt skrivet). Att det är en fotbollsjournalist som skrivit ner Rohlins historia märks i skrivsättet, på ett positivt sätt. Dessutom är det alltid roligt att läsa om kaxiga, duktiga tjejer.

Rekommenderar den för fotbollsspelaren, fotbollsfanet eller den allmänt fotbollsintresserade. Borde passa bra som högläsningsbok i en låg/mellanstadieklass, med lagom långa kapitel och ett intressant händelseförlopp.

Lämna en kommentar

Filed under Krim

Flickan under jorden – Elly Griffiths


flickan-under-jordenJag är ingen deckarperson. Jag måste ofta påpeka det, särskilt när jag trots allt ger mig på deckare för att försöka utmana min boksmak. Däremot  gillar jag att lyssna på böcker, särskilt på kvällen för att varva ner när ögonen är trötta efter läsande av all kurslitteratur.

Så jag kastade mig in i Flickan under jorden. Huvudpersonen Ruth Galloway är en kvinnlig arkeolog i 40-års åldern med anställning på ett universitet i en liten stad i Norfolk i England. Hon bor i en liten stuga en bra bit utanför civilisationen, ovanför en sankmark och saltvattenstrand, tillsammans med sina två katter och nästan helt utan grannar. Hon lever ett ensamt liv, tillsammans med minnena av den tid när hon och ett gäng arkeologer gjorde utgrävningar på stranden nedanför hennes hem – och fann både det ena och det andra.

Hon blir kontaktad av kommissarie Harry Nelson för att undersöka en funnen kropp i sankmarken, de hoppas att det är kvarlevorna efter en flicka som försvann 10 år tidigare – men visar sig vara betydligt mycket äldre. Nelson å sin sida har sedan flickan försvann fått ett flertal brev med olika mytiska och rituella hintar som han tror har något gemensamt med försvinnandet. Sen försvinner en flicka till…

Som jag sa är deckare inte min grej, men det här är precis lagom. Jag älskar det brittiska av någon anledning (se bara min kärlek till Agatha Christie) och här finns den här mörka och brittiska stämningen, blandat med en hel del stämning, mytiska ritualer och försvunna barn. Det är mörkt och otäckt och medryckande och jag har redan börjat lyssna på nästa bok. Jag vet inte om det är en fantastiskt duktig uppläsare eller helt enkelt en välskriven och lagom otäck bok som gör att mitt intresse är väckt, men det är det, trots att jag vid ett par tillfällen bara ville lägga ner och sluta (typ när den avrättade katten dök upp). Så är det, och jag kan tänka mig att det är toppenläsning för stranden.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Krim, Litteratur, Spänningsroman, Thriller

Citymorden – Lars Bill Lundholm


Citymorden landade i min brevlåda redan i oktober eller november och jag insåg ganska direkt att det skulle bli en utmaning. Jag är ingen deckarläsare, som ni kanske vet, det är liksom inte min grej och jag har så svårt att ta mig igenom dem. Så även med den här, och jag är ledsen att säga att jag aldrig tog mig från pärm till pärm.

Jag har läst första kapitlen 5 gånger för att försöka få igång takten, för att försöka fördjupa mig och förstå varför jag ska bli dragen till storyn. Vad händer, jo, ett gäng tar sig ombord på en tunnelbana – skjuter chauffören, en passagerare och stjäl allt från alla i vagnen. Sen sticker de därifrån och gråter. Det önskades en genusanalys på boken, och jag förstår att det skulle kunna vara apintressant för alla även mig – men jag o r k a r inte läsa boken. Jag är ledsen, men jag orkar inte. Jag tråkas ihjäl av polisarbete och tjejer på olika platser i samhället. Jag tråkas ihjäl av brott och mord. Det är det tråkigaste jag vet. T r å k i g a s t e. Lundholm kan ha skrivit en fantastisk bok, på riktigt, för den som gillar genren. Jag är tyvärr inte en av dem. Alls.

Är du fortfarande sugen på en lättare genusanalys av boken, eller om du vill läsa lite mer om den har feministbiblioteket  skrivit en rafflande bra text om boken. Läs den istället för den här.

2 kommentarer

Filed under Deckare, Krim

Vassa föremål- Gillian Flynn


Jag kunde inte låta bli, trots att lässuget saknades så lyssnade jag mig igenom Vassa föremål på alla dessa långpromenader och matlagningar (det absolut bästa med att gå långt är ju att kunna lyssna på en bra bok). Här senast tog jag mig igenom Vassa föremål.

En del kanske minns att jag var ganska såld på Gone Girl när jag läste den några år efter alla andra. Nu tog jag tag i Vassa föremål, Flynns debutbok som liksom kastades ut på marknaden igen efter filmatiseringen av Gone Girl. Här möter vi Camille Parker, journalist från Chicago, som skickas till sin hemstad för att skriva om 2 döda småflickor som mördats på brutala sätt och sen blivit av med tänderna. I staden finns hennes mor och lillasyster, och hon ska helt enkelt bo hos dem tills skrivit klart eller mördaren hittats.

Det är en kuslig underton genom det vardagliga med blommor, stekande hetta, husor och lemonad. Den överbeskyddande daltande mamman, och omnämnandet av den döda systern som sjuk dött för många många år sedan. Den levande systern och hennes oerhörda omsorg för dockhuset. Mediciner, blå mjölk och lögner. Rysningarna infinner sig snabbt och det är något slags mysigt obehag som bara blir värre och värre. Det överraskar lagom mycket, ger nya perspektiv och precis när du tror att allt är över svänger det till några gånger till.

Det är trots allt en läsvärd, trevligt otrevlig bok att promenera till. Att försöka läsa den på kvällarna var dock ingenting för mitt räddhågsna jag, men dagtid fungerade det alldeles perfekt. Läs och rys.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Krim, Litteratur, Skräck

Gone Girl – Gillian Flynn


Jag är lite efter. Det har tagit mig fram tills nu att ta mig igenom Gillian Flynns Gone Girl. Men wow, jag förstår hyllningarna. Det är säkert många av er som redan läst den, eller läst om den, eller hört talas om den. Hon har ju precis kommit ut med en ny roman på svenska, Vassa föremål.

För att sammanfatta boken: Nick Dune blir uppringd på jobbet på hans och hans frus femte bröllopsdag. Hans dörr står öppen, och när han kommer hem saknas hans fru Amy. Det är kaos och blod på golvet osv. och hon verkar vara kidnappad. Parallellt med sökandet efter Amy ur Nicks perspektiv avslöjas bitar ur Amys dagbok, och den idyll som Nick försöker visa på tycks inte riktigt stämma överens med sanningen och han blir snabbt misstänkt för försvinnandet.

Jag trodde verkligen att jag visste vad som väntade mig när jag började med Gone Girl, jag trodde inte alla hyllningar och kritiker som skrivit om detta verk under åren. Jag blev överraskad och på ett positivt sätt också. Jag älskar Amy, verkligen älskar, och hatar henne samtidigt. Jag sympatiserar med Nick, stackars Nick, som en del av en inte kan låta bli att avsky. Det är en mångsidig berättelse med djupa, realistiska karaktärer och jag tror nog att jag är sugen på att läsa fler av Flynns böcker.  Sen, när jag tagit mig igenom högen på nattduksbordet.

(Förresten, filmatiseringen kommer ut nu i höst med Ben Affleck som Nick Dune. Passar det bra eller passar det bra?)

Genre: Roman
Originaltitel: Gone Girl
Utgiven: 2012
Antal sidor: 555 (i pocketvarianten)

 

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, film, Krim, Litteratur, Romaner