Category Archives: Dystopi

Algblomning – Sten Rosendahl


cover_algblomning_front2_previewEtt framtida Stockholm. Staden har överlevt i ett omgivande kaos med stora algängar som breder ut sig över haven och öknar som täcker landet. Staden har byggt höga torn och djupa tunnlar för att överleva och rymma så många som möjligt. Stadens mål är tillsammans med ett fåtal kvarvarande storstäder att säkerställa mänsklighetens överlevnad. I staden finns May Born – överjordare och polis med högt uppsatta bekanta. Hon får tips om ett mord på ett Everviewhotell – ett hotell där scener från det förflutna upplevs av de boende – och drar med sig dammsugarförsäljaren Tom på jakten efter mördaren som tycks rymma mycket mer än det som visade sig från början.

Rosendahl frammanar en intressant framtidsdystopi som kanske är närmre vår verklighet än vad vi vill erkänna. Skriftspråket doftar både Asimov och Gluchovskij och miljöerna har spår från Stiftelsen och Metro 2033 i mina ögon. Det är spännande och intresseväckande  – särskilt den världsbilden som frammanas och jag älskar de små inslagen från tidningar, arbetsannonser och montertexter som inleder varje kapitel och ger en insikt i det framtida Stockholm. Däremot lämnas för många trådar olösta, vissa saker tas upp som aldrig avslutas. Familjeplaneringsreformen, vad innebar den? Hur kommer det sig att blixten skedde? Vad skedde då? Hur uppstod det framtida klassamhället och varför? Alger, hur mycket alger är det? Hur ser resten av omvärlden ut? Vad händer med dem utanför städerna? Vilka är terroristerna? Varför är stadskupp önskvärt?

Och varför händer det så många saker som inte får svar? I slutänden sitter jag här med en helt ny värld men allt för många frågor som inte besvaras innan boken avslutats. Däremot får jag en avslutande presentation av huvudkaraktärernas inre liv, vilket känns sådär. I siffror skulle jag ge boken en 7:a av 10 möjliga, med hänvisning till den gripande och intressanta miljön och världen som Rosendahl hittat på, och det häftiga i att läsa en sifidystopi i välbekant miljö.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Deckare, Dystopi, Fantasy, Författartips, Krim, Litteratur, Romaner, Si/Fi

Utpost – Ann Aguirre


aguirre_utpost_omslag_inb_0På grund av uppföljare kan nedanstående innehålla SPOILERS. Be aware!

Spadertvå och hennes vänner har tagit sig ut ur underjorden, förbi den gänginfesterade staden och nu ”räddats” till den lilla kolonin Räddning där tiden tycks ha stannat i ett könsstereotypt 1847. Spadertvå som är van att vara en jägarinna, med hög status, frihet att agera på eget bevåg och dessutom ser sig själv som vuxen (!!) trivs inte alls särskilt väl i den nya fristaden. Där ska flickor bära klänning och foga sig, laga mat, sy och avla fram fler människor. Hon vill bara slåss, försvara byn och sina vänner samt bevaka de monstruösa zombieliknande varelserna som finns överallt – och som tycks bli smartare…

Utpost är fortsättningen på Enklav och del två i serien Razorland. Miljön är dystopisk och lite smått si-fi’ig. Första boken påminde mig mycket om Metro 2033 men det kommer en ifrån här och istället känns inspiration från typ Divergent-serien mer närvarande än tidigare. Även här återfinns en ganska trevlig läsupplevelse (om än lite ryckig ibland, från promenader till zombieslakt på 2 sekunder) som är medryckande och intressant, men inte mycket mer än så. Och jag är ÅTER IGEN så trött på alla dessa romanser som måste tryckas in i alla böcker som vänder sig till den tonåriga läsaren. Seriöst Twilight, vad har ni gjort med fantasy/si-fi-litteraturen? Och snälla författare, kan ni SLUTA med dessa 2 killar på en tjej-romanser. Alltså, det är tråkigt. Jättetråkigt. Ointressant. Irrelevant. Lägg av. Helt enkelt.

För att sammanfatta: lästrevlig uppföljare på en helt okej bok där jag åter igen är sugen på att ta reda på hur det slutar för att jag blir medryckt och gripen av historien som är rätt välskriven och medryckande – som tonårslitteratur ofta är. Det fladdrar lite i magen av nån gammal dammig tonårsfjäril MEN jag skulle gärna slippa dessa hjärtesörjande och irrellevanta trekantsdramer. Tack för mig.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Dystopi, Fantasy, Litteratur, Si/Fi, Skräck, Tonårsromaner

Änglafall – Susan Ee


I förra veckan dök Änglafall upp i min brevlåda, och jag blev genast nyfiken. Änglafall är första delen i trilogin ”Penryn och Tidens slut” som har översatts över hela världen och hyllats i stort.

Bokens huvudperson heter Penryn. Hon, hennes rullstolsbundna syster och helgalna mamma försöker överleva i en postapokalyptisk värld där en massa änglar invarderat jorden och haft ihjäl fler människor än alla värdskrig gemensamt. De som är kvar lever i ruiner och slåss för överlevnad mot gäng som härjar runt och samlar mat i andras kök och andras föredetta liv. Men de hamnar i en fight mellan änglar, Penryns syster Paige blir bortförd och Penryn kommer på sig själv med att söka hjälp av fienden – den undersköna ängeln Raffe som förlorat sina vingar.

Boken uppfyller alltså en hel del av de krav som står på min lista.
Postapokalyps – check
Si/fi – Check
Konstig religiös touch – check
Fantasy – Check
Tonårsromantik – Check

Trots detta är jag liksom lite uttråkad första halvan för att jag INTE FATTAR vad de här satans änglarna gör på jorden alls. Hur kom de dit? Vad gör de där? Romantiken finns, men är inte tillräckligt för att nå hela vägen fram till mitt hjärta utan istället blir det lite platt och förutsägbart. Sen vet jag inte om det blir lite mycket med änglar, rebeller, gäng, kannibaler och allmän missär. Dessutom slutet. SPOILERVARNING: Slutet fick mig att tänka på någon slags blandning av Blade Trinity och Metro 2033 och jag ville mest kräkas. Creds till författaren ändå för att beskriva avskyvärdheterna såpass att jag ville gömma mig och nog kommer sova med lampan på i natt. Ja, jag är en skrajsen person.

Så, för att sammanfatta. En lite romantisk, lite otäck, lite si-fi:ig, lite postapokalyptisk typ tonårsbok med monstertendenser och rebeller. Skruvar huvudet typ femton varv med onda änglar som utsända av gud (?) attackerar människorna. Det är liksom välskrivet och så, och onekligen såpass givande att den blivande trilogin ska filmatiseras och de har översatts till över 20 språk och tycks vara världens succé- men för mig saknas något. Typ förståelse. Ja, typ förståelse. Och lite mys mitt i all misär.

 

Originaltitel: Angelfall
Antal sidor: 264
Utgivningsår: 2011

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Dystopi, Fantasy, Litteratur, Religion, Si/Fi, Tonårsromaner

Röd drottning – Victoria Aveyard


Välkommen till en värld i rött och silver. De röda är det lägsta ståndet i den här strikt hierarkiska världen. Röda är gjorda för att slava under de silvriga, råder propagandan. Slava och slåss vid fronten. Skillnaden mellan dem är färgen på deras blod… Bokens huvudperson Mare är en av dessa röda. En arbetslös nästan 18-åring som på 18-årsdagen kommer skickas till fronten för att slåss precis som sin far och sina bröder före henne. Tills allt ändras på grund av Cal, som på något mystiskt sätt lyckas fixa ett jobb till henne vid hovet – ett jobb som förändrar allt.

Det är ingen överraskande bok. Trevlig, men förutsägbar. Det är en klasskamp med en underdog som försöker slå ner styret underifrån med hemliga organisationer och våldsam fred. Det är propaganda. Svält. Klassklyftor. Samhällskritik i sin bästa form, blandat med en hel del Twilight-romantik och en gnutta Divergent-vibbar. Skaka ihop det med en skvätt Rött uppror så får du Röd drottning, en trevlig läsupplevelse för oss som gillar alla de böcker som följt i Hungerspelens spår.

Läsvärt och behagligt, om än ganska förutsägbart.

Originaltitel: Red Queen
Antal sidor: 379
Utgivningsår: 2015
Passande musik: Just nu lyssnar jag ju bara på den här akustiska mashupen, så, det får nog bli den.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Dystopi, Fantasy, Litteratur, Si/Fi

Rött uppror – Pierce Brown


I en tid långt borta i en värld på planeten Mars lever människorna i ett strikt kastsystem indelat efter färg. Darrow, bokens huvudperson, är av lägsta kastet. Han är en röd. Han arbetar i gruvorna under mars yta, precis som alla andra av hans färg. Han sliter för framtiden, för att andra ska kunna komma dit i framtiden, för att hans barn ska få det bättre. Han är nygift med sitt livs kärlek. Revolten är dock aldrig särskilt långt borta, och efter att hans kärlek offrats efter ett äventyr när de försökte se solen försöker han hämnas. Han får hjälp att infiltrera skolan för de dominerande, de gyllene…

Jag älskar egentligen klasskampsdystopier där ”the underdog” slår tillbaka mot makten som förtryckt ett helt folk under mycket lång tid, som ljugit och kuvat – men den här boken klarar jag inte att läsa klart. Inte för att den är dålig, det är en fantastiskt välskriven bok, men för att den är så otäck. Kanske inte på det där rysar-viset, utan mer som en blandning mellan Saw-filmerna och Hungerspelen. Barn som offras. Folk som ljuger. Uppdelning av människor. Mörker. Död.

Hungerspelen möter Flugornas herre möter Blade runner möter Game of thrones och det är bara att luta sig tillbaka och njuta.” Skriver Linda Skugge om boken i gp.

Jag har alltså inte lyckats läsa klart. Bara att tänka på boken ger mig gåshud och obehagskänslor. Så det är en bra bok, en riktigt bra bok. Och någon gång i framtiden kanske jag vågar läsa klart den också – men än så länge är jag alldeles för rädd.

Originaltitel: Red Rising
Antal sidor: 391
Utgivningsår: 2015
Passande musik: I Bergakungens sal, eller temat från Hajen.

Lämna en kommentar

Filed under Dystopi, Si/Fi, Tonårsromaner

Prodigy – Marie Lu


Prodigy är uppföljaren till Legend och jag har äntligen fått tag i en kopia.

Vi får fortsätta följa Day och June och deras kamp mot den totalitära staten i det post-Apokalyptiska USA där Republiken styr och Rebellerna slåss emot. För att Day, som är skadad, ska överleva har de tagit sig till Los Angeles för att ta kontakt med Rebellerna och se om de vill hjälpa dem än en gång. Men motkravet har ett dyrt pris….

Som i de flesta post-apokalyptiska böcker är det här en uppföljare som i mångt och mycket påminner om Divergent-serien och överraskar på liknande sätt. Boken är välskriven och storyn trovärdig så det gör inte så mycket att det påminner mycket om saker en redan läst. Jag gillar ju dessutom dystopigrejen blandat med lite brustna tonårshjärtan och en stat som sviker sin befolkning, med en gnutta folkuppror i så för mig är det en trevlig (om än ganska mörk) läsupplevelse som säkert uppskattas av de flesta om gillar böcker i den stilen.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Dystopi, Litteratur, Tonårsromaner

Enklav – Ann Aguire


Den här boken trodde jag att jag skrivit om för länge sen.

Enklav är ytterligare en sån här vacker framtidsdystopi i Hungerspelens bakvatten.Jag gick in skeptisk, mycket skeptisk, men kom att bli riktigt positivt överraskad.

Vi befinner oss i tunnelbanesystemet under ett raserat New York. Här möter vi Spadertvå, en ung tjej som precis genomgått den blodsritual som gör henne till vuxen och inviger henne som jägarinna för sin enklav. Hon paras ihop med tystlåtne Tålig, en pojke som kommit från tunnlarna, och de beger sig ut på ett uppdrag mot en av de andra enklaverna. Väl där inser de att hela grannenklaven utplånats av de zombie-liknande varelser som kallas missfostren som vandrar genom tunnlarna, men istället för nyheten tas emot väl av sin egen enklav förvisas de. Till ytan.

Det känns som en kombination av typ Hungerspelen, valfri zombiebok och såklart Metro 2033. Återigen får kids bege sig ut för att göra vuxnas jobb, och kastas huvudstupa ut i orimligt farliga situationer. Fruktansvärt men välskrivet och det blir liksom bättre mot slutet. En klar typ 6:a, på en tiofaldig skala och det är en helt okej slukarbok att ta sig igenom, särskilt nu i höst. Uppföljaren dyker upp på svenska någon gång under hösten, och jag ser faktiskt fram emot det.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Dystopi, Litteratur, Tonårsromaner