Rosengädda-trilogin av Emma Hamberg


Sommarkavalkaden fortsätter. Som en del av er vet älskar jag Emma Hambergs sätt att skriva – det är något i det vemodigt glada som liksom får mig att skratta och hoppa och le med hennes böcker och i sommar lyssnade jag igenom hennes Rosengädda-trilogi. Eller, de sista två (eftersom jag dumt och opåläst nog inte fattade att det var en trilogi och började med bok två).

Handling Larma, Släcka, Rädda i Rosengädda. Till Rosengädda flyttar Tessan för att rusta upp ett gammalt stationshus hon fått av sin vän Jane. Hon bor där med sin get. I brandstationen gråter Jonny för sig själv. Utbränd säger de, så nu får han inte vara brandman längre – utan bara en enkel brandinspektör. In sveper Rafael i det lugna samhället och allting liksom. Förändras.

I Vårjakt i Rosengädda dyker Tessans mamma oväntat upp. Hon ska tydligen bo i stationshuset med dem där och hjälpa till litegranna ett tag. Dyker upp gör också Erland. Han med det underliga språket och en mörk hemlighet.

Om jag någon gång skulle lyckas med min författarkarriär som jag inte ens påbörjat, ja då skulle jag vilja skriva som Emma Hamberg. Hur hon än gör så lyckas hon skriva på ett underhållande och lättillgängligt sätt, men ändå på ett sätt som berör in i djupet av själen – om ni förstår hur jag menar. Det är dagsaktuellt och oväntat, saker dyker upp som en liksom inte riktigt har väntat sig och alla får vara med. Varmt och välkomnande, helt enkelt, och att dessutom höra Emma Hamberg själv läsa in böckerna är liksom pricken på i:et. Punkt.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Litteratur, Romaner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s