Sputnikälskling – Haruki Murakami


Murakami är verkligen en speciell figur, med en viss ovana att upprepa sina berättelser om och om igen med fler eller färre underliga detaljer av olika slag.

I Sputnikälskling – som nog är en av de kortare av hans romaner – följer vi Sumires liv genom vännen K’s berättelse. Sumire som aldrig varit kär, någonsin, blir en dag huvudlöst förälskad i en gift kvinna. Hon börjar jobba för den här kvinnan, Myu, som en dag ringer K från en grekisk ö och berättar att Sumire är spårlöst försvunnen.

Det här med försvinnande kvinnor tycks vara ett genomgående tema i flera av Murakamis böcker, och han lyckas alltid få med några katter också på ett eller annat sätt – men han kommer undan med det genom sitt fantastiska bildspråk som gör att man ändå grips och har svårt att lägga ifrån sig boken. Jag har fortfarande starka minnesbilder från boken, så som att jag nästan upplevt de själv, av att sitta i ett kallt pariserhjul mitt i natten och spionera på sig själv långt bortifrån. I mitt huvud är det oerhört vackert, och de bilderna tackar jag Murakami för. Trots att det nog egentligen är lite tråkigt att läsa samma historia om och om igen.

”Snurrar den här planeten runt genom att livnära sig på människors ensamhet?”

Genre: Roman
Originaltitel: Supuutoniku no koibito
Utgiven: 1999
Antal sidor: 286

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Litteratur, Romaner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s